Att kunna resa till Cremona och vandra vilse bland dess gator efter att ha skrivit Mysteriet med den sista Stradivariusen har varit ett verkligt nöje. När jag besökte denna lilla italienska stad vid floden Po – med sina kullerstensgator, torg med kyrkor och domkyrkan med sitt stora torrazzo, ett av de högsta klocktornen i hela Europa – förflyttades jag omedelbart till Antonio Stradivaris liv, precis så som jag hade föreställt mig det i min roman.
Cremona, staden där själen har formen av en fiol
När man landar i Parma är det första man märker den varma landsbygdsluften och de gyllengula och ockrafärgade tonerna som inte lämnar något tvivel: man är i Italien. Därifrån är bilresan till Cremona det perfekta tillfället att gradvis sjunka in i landets fysiska och mentala atmosfär.
Cremona är en liten stad med omkring 70 000 invånare, belägen nära Milano. Den är inte särskilt turistisk, och de internationella besökare som kommer hit gör det oftast på dagsutflykter – musikälskare som vill uppleva den klassiska traditionen. För i Cremona andas allt musik.
Antonio Stradivaris husmuseum, där legenden föddes
Beläget mitt i hjärtat av Cremona är Antonio Stradivaris husmuseum en av de bästa platserna för att förstå inte bara mästerbyggaren själv, utan också den miljö där hans genialitet växte fram.
Besöket gör det tydligt att Stradivaris arv inte föddes ur någon plötslig gudomlig inspiration, utan ur ett ständigt och metodiskt arbete. Stradivari arbetade som en ljudets vetenskapsman, besatt av precision och av att ständigt förbättra sina konstruktioner. Hans verkstad var centrum för denna outtröttliga strävan – där de berömda fiolerna formades, de som ännu efter flera sekler fortsätter att fascinera världen.
Lyckligtvis har denna tradition inte dött ut. De unga lärlingarna, under mästaren Fabrizio von Arx’ handledning, utvecklar en minutiös hantverksprocess för att skapa nya instrument enligt Stradivaris ursprungliga skisser. Att se dem arbeta, känna doften av trä och fernissa, höra dem tala med sådan passion om instrumenten, för tankarna till de möten mellan Stradivari och hans son där de tillsammans drömde fram den perfekta fiolen.
Besöket kulminerade i en av resans mest gripande stunder: violinisten von Arx – napolitansk, precis som jag föreställde mig i romanen – spelade på den Stradivarius från 1720 som finns utställd där; ett exemplar som döpts till Ángel, samma namn jag gav min huvudperson, utan att veta det. En rad tillfälligheter som bara kan hända i verkligheten.
Den Internationella Fiolbyggarskolan: ett arv som lever vidare
Traditionen av fiolbyggande i Cremona var redan i början av 1900-talet en källa till stolthet. Därför grundades Den Internationella Fiolbyggarskolan år 1938, och den är fortfarande i full verksamhet. Detta utbildningscentrum lockar studenter från hela Italien – och världen – som vill bevara och förnya den tradition som gjort namn som Stradivari, Guarneri och Amati berömda.
Undervisningen följer de klassiska principerna, många direkt ärvda från Stradivaris metoder, men integrerar också ny teknologi och moderna akustiska studier.
Skolan är verkligen ett undantag – en plats där varje instrument fortfarande byggs för hand, bit för bit, med samma noggrannhet och hängivenhet som för 300 år sedan. Långt ifrån att vara ett levande museum fungerar skolan som en kreativ motor som håller Cremona kvar som världens centrum för fiolbyggarkonsten.
Fiolmuséet: musikens juveler
Efter att ha fördjupat sig i Stradivaris historia och hantverket bakom stråkinstrumenten är ett stopp på Fiolmuséet ett måste. Där finns några av världens äldsta och vackraste instrument. Bland dem utmärker sig den berömda Il Cremonese, en Stradivarius från 1715 som anses vara en av de bäst bevarade på planeten.
Museet, som invigdes 2013, är en modern och utsökt designad plats som bevarar en av världens mest värdefulla samlingar av stråkinstrument. Det är en hyllning till alla fiolbyggare som gjort Cremona till den handgjorda musikens vagga – och framför allt till Stradivari. För om det är något jag har lärt mig under denna resa, så är det att det inte är någon tillfällighet att denne enastående mästare har betraktats som en av de största hantverksgenierna i Europas historia.
