"Detta är den första stora svårigheten du möter i livet och du måste lösa den. Och fastän du känner dig överväldigad av den nu, är det sant att den heller inte innebär världens undergång."
VIVIR SE ESCRIBE EN PRESENTE
"Den frasen var en tillfällighet, jag vet, men en av dessa tillfälligheter som tycks vara en del av en intrig vi inte riktigt kan följa."
VIVIR SE ESCRIBE EN PRESENTE
"Jag har kommit att tänka mig universum så här, och att var och en måste hitta det precisa utrymme som motsvarar dem."
Luis Alberto de Cuenca y Prato, som var kulturminister i Spanien och tidigare chef för nationalbiblioteket, sa:
”Alejandro är mycket förtrogen med sonetten, han hanterar kompositionen med klokhet, elegans och en verkligt beundransvärd känsla för det lyriska… Först och främst vill jag understryka hans förmåga att skriva sonetter, han gör detta utmärkt, och jag skulle vilja säga att han är en virtuos när det gäller användningen av ord. … han får orden att töjas ut, krympa, och ibland anta nyckfulla former, andra gånger eurytmiska, klassiska, men han gör alltid underverk med sina ord… han är en sann är alltid magisk med orden … han är en sann undergörare, en trollkarl i den här konsten, i den stora vackra konst som är poesi.”
En lätt och avhållsam vindpust av subtil världskunskap drar över sidorna i denna nya bok av Alejandro Guillermo Roemmers, i det stora hela sammansatt av djupa och fascinerande sonetter och dikter på fri vers, vars lyriska rikedom i många fall vittnar om ett anmärkningsvärt inre, baserat på verkliga ord som levande varelser.
Utgivningsår: 1996 Genre: Poesi “Alejandro Guillermo Roemmers förflyttar sig i tidsrymden som han själv anger, och han gör det utan inbilsk storhet eller onödig fåfänga. Hans poesi – såväl i det som är nödvändigt i en sonett såsom i det fria i hans formalitet och uppfattning – han tar tag i problematiken för kontentan och existensen, presenterade i det första verket, och han utvecklar de olika perspektiven utifrån kärleken, poesin (sökandes efter en ogripbar definition), i musiken (“El piano”), i drömmarna, i naturen och utifrån olika panorama lika íntima som förenliga. Hans tillgångar av personliga koder finns emellertid alltid tillgängliga för alla läsare för vilka, utan tvivel, allt “utanför” sammansmälter mot ett ”fleråtriktat inre” : från jag till du och tvärtom, från du och jag till vi och tvärtom. Vi söker inte här skrävliga och pråliga originaliteter och inte försöker vi heller förbluffa med exotiska upplevelser: Alejandro Guillermo Roemmers föredrar en ren lyrik, lika tydlig som berörande. Så helhjärtad och äkta att ingen kan ignorera honom. Alltifrån en farbroders ord, och berörd gudfar (“Cosas de tío” ”ung. En Gudfars Omsorg”) till sånger från resenären inom oss (“Windcatcher”), här finner vi ekon från vårt undermedvetna som vi kanske inte har varit förmögna att uttrycka på egen hand.” Om igen Castilla. Om igen din envisa utmaning, det kärva slaget från ovan, besegrar mina sommarmanér. Om igen det mörka stora, det otäcka avskalade ända till bergen, tillfångatar min råa ensamhet. Och om igen för din storhet du räddar mig från den tomma obeslutsamheten. ¡Åh, Castilla, den som kallar dig, be!
Luis Alberto de Cuenca y Prato, som var kulturminister i Spanien och tidigare chef för nationalbiblioteket, sa:
”Alejandro är mycket förtrogen med sonetten, han hanterar kompositionen med klokhet, elegans och en verkligt beundransvärd känsla för det lyriska… Först och främst vill jag understryka hans förmåga att skriva sonetter, han gör detta utmärkt, och jag skulle vilja säga att han är en virtuos när det gäller användningen av ord. … han får orden att töjas ut, krympa, och ibland anta nyckfulla former, andra gånger eurytmiska, klassiska, men han gör alltid underverk med sina ord… han är en sann är alltid magisk med orden … han är en sann undergörare, en trollkarl i den här konsten, i den stora vackra konst som är poesi.”
En lätt och avhållsam vindpust av subtil världskunskap drar över sidorna i denna nya bok av Alejandro Guillermo Roemmers, i det stora hela sammansatt av djupa och fascinerande sonetter och dikter på fri vers, vars lyriska rikedom i många fall vittnar om ett anmärkningsvärt inre, baserat på verkliga ord som levande varelser.
Utgivningsår: 1996 Genre: Poesi “Alejandro Guillermo Roemmers förflyttar sig i tidsrymden som han själv anger, och han gör det utan inbilsk storhet eller onödig fåfänga. Hans poesi – såväl i det som är nödvändigt i en sonett såsom i det fria i hans formalitet och uppfattning – han tar tag i problematiken för kontentan och existensen, presenterade i det första verket, och han utvecklar de olika perspektiven utifrån kärleken, poesin (sökandes efter en ogripbar definition), i musiken (“El piano”), i drömmarna, i naturen och utifrån olika panorama lika íntima som förenliga. Hans tillgångar av personliga koder finns emellertid alltid tillgängliga för alla läsare för vilka, utan tvivel, allt “utanför” sammansmälter mot ett ”fleråtriktat inre” : från jag till du och tvärtom, från du och jag till vi och tvärtom. Vi söker inte här skrävliga och pråliga originaliteter och inte försöker vi heller förbluffa med exotiska upplevelser: Alejandro Guillermo Roemmers föredrar en ren lyrik, lika tydlig som berörande. Så helhjärtad och äkta att ingen kan ignorera honom. Alltifrån en farbroders ord, och berörd gudfar (“Cosas de tío” ”ung. En Gudfars Omsorg”) till sånger från resenären inom oss (“Windcatcher”), här finner vi ekon från vårt undermedvetna som vi kanske inte har varit förmögna att uttrycka på egen hand.” Om igen Castilla. Om igen din envisa utmaning, det kärva slaget från ovan, besegrar mina sommarmanér. Om igen det mörka stora, det otäcka avskalade ända till bergen, tillfångatar min råa ensamhet. Och om igen för din storhet du räddar mig från den tomma obeslutsamheten. ¡Åh, Castilla, den som kallar dig, be!
"Detta är den första stora svårigheten du möter i livet och du måste lösa den. Och fastän du känner dig överväldigad av den nu, är det sant att den heller inte innebär världens undergång."
"Den frasen var en tillfällighet, jag vet, men en av dessa tillfälligheter som tycks vara en del av en intrig vi inte riktigt kan följa.”
"Jag har kommit att tänka mig universum så här, och att var och en måste hitta det precisa utrymme som motsvarar dem."
