Författarinnan Virginia Vidal, skrev: “…utan skryt, med medfödd känsla för det spanska språket, försöker inte Alejandro Roemmers finna ord skulpterade i marmor för att uttrycka förnimmelser och känslor. Vi står inför en poesi fri från våld, där all smärta hålls tillbaka för att ge väg åt livsglädjen, där all essentiell styrka stänger ute hopplösheten. När uppriktigheten är förenad med konstens magi, är det sista intrycket man förnimmer det av skönhet, musiken flödar ur den rena enkelheten själv och inte ur nån perfekt bön.” “… Man kan inte underskatta de visuella bilderna som vi får från illusionen när vi befinner oss inför äkta uttrycksfulla verk; på detta sätt inbjuder poeten oss att åtnjuta multipla sinnesintryck och detta innebär inte att vi accepterar och underblåser hedonism utan en permanent hyllning till skönhet och färdighet”
