Utgivningsår: 1996
Genre: Poesi
“Alejandro Guillermo Roemmers förflyttar sig i tidsrymden som han själv anger, och han gör det utan inbilsk storhet eller onödig fåfänga. Hans poesi – såväl i det som är nödvändigt i en sonett såsom i det fria i hans formalitet och uppfattning – han tar tag i problematiken för kontentan och existensen, presenterade i det första verket, och han utvecklar de olika perspektiven utifrån kärleken, poesin (sökandes efter en ogripbar definition), i musiken (“El piano”), i drömmarna, i naturen och utifrån olika panorama lika íntima som förenliga.
Hans tillgångar av personliga koder finns emellertid alltid tillgängliga för alla läsare för vilka, utan tvivel, allt “utanför” sammansmälter mot ett ”fleråtriktat inre” : från jag till du och tvärtom, från du och jag till vi och tvärtom.
Vi söker inte här skrävliga och pråliga originaliteter och inte försöker vi heller förbluffa med exotiska upplevelser: Alejandro Guillermo Roemmers föredrar en ren lyrik, lika tydlig som berörande. Så helhjärtad och äkta att ingen kan ignorera honom. Alltifrån en farbroders ord, och berörd gudfar (“Cosas de tío” ”ung. En Gudfars Omsorg”) till sånger från resenären inom oss (“Windcatcher”), här finner vi ekon från vårt undermedvetna som vi kanske inte har varit förmögna att uttrycka på egen hand.”
Om igen Castilla.
Om igen din envisa utmaning,
det kärva slaget från ovan,
besegrar mina sommarmanér.
Om igen det mörka stora,
det otäcka avskalade ända till bergen,
tillfångatar min råa ensamhet.
Och om igen för din storhet
du räddar mig från den tomma obeslutsamheten.
¡Åh, Castilla, den som kallar dig, be!
