Från Rom berättar företagaren och författaren om den globala uppmaningen som kommer att förena Assisi och Buenos Aires i en reflektion kring fred, broderskap och universell dialog.
I samband med 800-årsminnet av Franciskus av Assisis död samtalade författaren, poeten, filantropen och företagaren Alejandro Roemmers med Jorge Fontevecchia i programmet Modo Fontevecchia, på +Perfil och Radio Perfil (AM 1190). Nyligen anländ till Italien reflekterade fredsambassadören över den franciskanska gestaltens ekumeniska betydelse i ett globalt sammanhang präglat av krig och splittring. Han förklarade också innebörden av “En kram för mänskligheten”, det internationella initiativ som vill främja dialog och som kommer att upprepas på söndag vid Planetariet i Buenos Aires.
Alejandro Roemmers är författare, poet, filantrop och företagare, känd för att kombinera sin roll inom läkemedelsbranschen med en omfattande litterär och konstnärlig karriär med fokus på mänskliga värden och andlighet. Han har utsetts till fredsambassadör av World Organization for Peace för att främja värden som broderskap, dialog och global förståelse.
Alejandro, god morgon, eller snarare god eftermiddag till dig där i Assisi. Den 4 oktober är det 800 år sedan Franciskus av Assisi dog, och du anordnar där en “kram för mänskligheten” som dessutom inte bara omfattar aktiviteter i Assisi, utan också vid det argentinska Planetariet. Berätta för våra lyssnare vad som fick dig att genomföra detta och, lite i förväg, hur evenemanget kommer att se ut.
Hej, Jorge. God eftermiddag allihop. Jag har faktiskt precis kommit hit till Rom. Alltså, idén är, eftersom det är exakt åtta sekler, att göra något som inte bara påminner oss om, låt oss säga, en hyllning till den helige Franciskus, utan något som verkligen ger ett budskap till dagens värld, något som är till nytta för oss i dag, eller hur? En reflektion. Och i en värld som är så splittrad på många håll, med krig och konfrontationer, är Franciskus budskap mer aktuellt än någonsin. Hans ord “vi är alla bröder” var redan på hans tid mycket revolutionerande, för då ockuperade muslimerna det som betraktades som, låt oss säga, det Heliga landet, och det fanns korståg som till och med organiserades av den katolska kyrkan. De kristna stred för att återerövra ett territorium, och han var emot det, eftersom han sa att alla människor är Guds barn, att de är bröder, oavsett om de tror på Gud eller inte och hur de ser på Honom, för de kan se Honom utifrån sin kultur, från olika perspektiv. Så han hade en mycket ekumenisk syn. Och det otroliga är att han lyckades, låt oss säga, försvara den tanken utan att bryta med kyrkan, utan att bli… Normalt sett hade någon blivit bannlyst på den tiden för att ha gjort ett sådant påstående, när man ansåg att den enda sanningen, den ende sanne Guden, låt oss säga, var den som den egna kyrkan förkunnade, vilken sida det än gällde. Men inte han; han hade en syn där han satte mänskligheten, människan, över hennes tro. Och jag tror att det är mycket viktigt i dag. Det vill säga, att lyfta fram att bortom alla skillnader i ideologi, tänkande, av vilket slag som helst eller i religiös tro, finns verkligheten att vi är människor, vi delar detta hem som är planeten jorden, och vi har alla på något sätt, låt oss säga, ett hopp, ett hjärta, en andlig själ som liknar varandra. Så jag tror att det är ett mycket bra budskap i dag. Tidigare har jag uppmanat till kramar; tillsammans med påven Franciskus genomförde vi två mycket betydelsefulla kramar i Rom med ungdomar från hela världen. Den här gången var tanken att göra det i Assisi, men den italienska regeringen vill hålla sin egen hyllning i Assisi, där man bevarar cellen där han bodde och en sten där han vilade huvudet. Så vi vill göra något mindre, mer intimt där, också med människor av olika, låt oss säga, religiösa trosuppfattningar och olika etniciteter. Och i Assisi får vi förmodligen göra det den 5:e, eftersom den 4:e är… till och med den 3:e släpper de inte in oss på grund av säkerhetsprotokoll, så vi måste flytta det en dag.
Alejandro, hur mycket finns det i detta erkännande som du gång på gång ger Franciskus av Assisi, hur mycket finns det indirekt av en kontinuitet med påven Franciskus?
Alltså, jag hade faktiskt intresserat mig mycket för Franciskus av Assisi långt innan jag lärde känna Bergoglio, vår påve, och jag hade läst flera böcker om honom. Totalt tror jag att jag har läst ungefär åtta, eftersom flera Nobelpristagare, bland dem Hermann Hesse och Kazantzakis, har skrivit böcker om Franciskus av Assisi. Jag gjorde musikalen Franciscus. Och jag har till och med tillägnat honom ett par dikter som jag alltid skickade till Jorge Bergoglio, även när han var kardinal, och vi delade en stor kärlek till poesin och också den tillgivenheten för den helige Franciskus. Och jag vet inte om jag på något sätt kanske påverkade hans val av namn lite eller inte, men när han valde det namnet kände jag en närhet. Sedan var jag, tror jag, fem eller sex gånger i Vatikanen med påven Franciskus, jag samarbetade med honom i flera sammanhang och vi anordnade till och med fotbollsmatcher för fred. Men alltid, låt oss säga, med ett budskap som gick bortom den katolska religionen, till och med bortom kristendomen, och som alltid omfattade alla människor, oavsett om de har en religion eller inte. Och jag fortsätter lite i den riktningen, och jag vet att han, som hade en nära vän som var rabbin och också hade vänner i muslimska församlingar, alltid var djupt övertygad om människans värdighet och andlighet bortom all tro. Så i den andan, låt oss säga, har jag honom fortfarande mycket, mycket närvarande. Jag vill faktiskt här i Rom gå och be vid hans grav, som är så enkel, precis som han önskade. Också i den franciskanska andan.
Och precis mittemot Argentinas ambassad, vilket tydligen inte är någon slump, eller hur?
Det vet jag inte, nej, men han trodde inte… jag tror inte att det är en slump. Han tyckte mycket om basilikan Santa Maria Maggiore; när man kommer in i Rom stöter man alltid på den kyrkan, och så…
Han gick alltid och bad där när han reste till Rom, men det är ingen slump att han redan från början alltid gick och bad i den kyrkan och att Argentinas representation låg mittemot. Alejandro, lycka till och grattis till detta nya initiativ, som är mycket vackert. Vi ville ge det synlighet, skicka en kram på avstånd och önska dig all lycka.
Får jag bara säga en liten sak, Jorge…
Vad du vill.
Jag har tagit mig friheten att uppmana till en kram i Buenos Aires, min stad, i Argentina, mitt land. Och en stor grupp vänner sa: “Ja, ja, vi vill gärna vara med.” Så vi har spridit möjligheten att genomföra en kram. Stadsregeringen beslutade att stödja det, så på söndag klockan 19 vid Planetariet, där i Palermo, kommer det att bli någon form av kram. Vi vet inte riktigt hur, eftersom tanken har varit att inte organisera det så mycket. Jag tror att Flor Otero kommer att säga några ord eller läsa det jag skrev. Men i grunden är det en spontan kram mellan människor som helt enkelt på något sätt vill minnas den helige Franciskus och hylla honom på 800-årsdagen. Och på sätt och vis har vi också i vårt land våra egna splittringar, våra egna klyftor, så det handlar också om att ge världen ett budskap om broderskap och om att vi alla vill ha fred.
Dubbelt så nödvändigt. Tack så mycket, Alejandro. En stor kram, och vi ses när du kommer tillbaka hit till Argentina.
Tack så mycket. Det var ett nöje, Jorge. En stor kram.
MEG
